Det digiloga skrivklassrummet – Så blev Helen Larssons elever självständiga skribenter

Kort sagt:

• Helen Larsson har jobbat med Kattalo i över fyra år i sina anpassade grundskoleklasser i Jönköping.

• Tio minuter av Kattalos övningsdel varje dag gjorde att en hel årskurs 1 kom längre än tidigare klasser.

• Ledtrådarna gör eleverna mer självständiga i skrivandet – utan att en vuxen behöver sitta bredvid och peka ut vad som blivit fel.

En elev arbetar med Kattalos övningsdel – tio minuter om dagen var allt som behövdes för att göra skillnad i Helens klass. Foto: Helen Larsson.

Helen Larsson undervisar på Rosenlund anpassade grundskola i Jönköping och är känd under namnet @mitt_digiloga_klassrum för sitt sätt att kombinera digitala och analoga verktyg i undervisningen. Hon har jobbat med Kattalo i över fyra år, längre än de flesta, och hennes namn dyker upp gång på gång när andra lärare berättar varför de själva började.

Malin Borg på Sylteskolan i Trollhättan, som vi skrev om tidigare i år, nämner uttryckligen Helen som en av sina inspirationskällor.

Vi satte oss ner för ett samtal om vägen dit, om vad "digilogt" egentligen betyder – och om ett mönster som återkom gång på gång när hon berättade om sina elever: hur mycket som händer när skrivandet slutar kräva en vuxen bredvid, och hur lite som faktiskt krävdes för att det skulle hända.

En eftermiddag i Växjö

Helen mötte Kattalo första gången på Digitala kompetensdagen i Växjö. Hon var själv föreläsare, men hade en stund över och tyckte Kattalos föreläsning ihop med läraren Emelie Bildh lät intressant.

– Jag satte mig längst bak. Jag visste ju inte om det skulle vara bra, säger hon och skrattar.

Det tog inte lång stund att ändra sig.

– Så fort jag hörde hur läraren Emelie jobbade med Kattalo, och Pether visade appen, kände jag direkt: det här måste jag testa med mina elever.

När hon besökte montern på slutet av dagen var Micke precis på väg att packa ihop.

– Jag knackade honom på axeln, fick en gratis testperiod, sedan åkte jag hem till Jönköping. Det här måste vi ha, tänkte jag redan då.

Fyra år senare är Kattalo den första appen Helen lägger in på sina elevers iPads när de börjar ettan – sedan finns den kvar där genom de skolstarter som följer. Appen används i dag genomgående i årskurs 1 till 6 på hennes skola.

Digilogt – inte skärm eller pärm

Helen beskriver sitt arbetssätt som digilogt, ett ord hon kom på själv – även om hon senare fått veta att det använts inom andra verksamheter före henne – för att fånga något hon tycker beskrivs fel när det bara kallas "digitalt lärande".

– För mig är det viktigt att det för eleverna är lika naturligt att hämta sin iPad som att hämta papper och penna. Men iPaden får aldrig bli målet i sig, och den ska aldrig ha en belöningsstatus. Det handlar inte om skärm eller pärm, utan om att vi använder verktygen medvetet, så att eleverna utvecklas så långt som möjligt.

I hennes klassrum blir det digitala inte ett tillägg utan en förutsättning.

– Jag kan inte sitta med alla mina fem elever och ljuda varje bokstav de skriver. Men i Kattalo får de det automatiskt. Det är en jättestor vinst i de digitala verktygen som vi inte får glömma bort.

Samtidigt är hon tydlig med att verktyget aldrig ersätter läraren.

– Vi kommer aldrig kunna lägga ut böcker och bara tro att eleverna utvecklas av det. Lika lite kan vi lägga ut en iPad och tro att de utvecklas bara för att den finns där. Vi vuxna måste fortfarande finnas där. Det är fortfarande vi som är den viktigaste resursen.

Tio minuter om dagen

Ett läsår sticker ut särskilt i Helens minne. Hon hade precis tagit emot en ny årskurs 1, och bestämde sig för att köra Kattalos övningsdel som en fast rutin redan från första skolveckan.

– Den enda skillnaden jag egentligen gjorde i min undervisning var att de fick jobba med övningsdelen i Kattalo, minst tio minuter om dagen. Oftast var det bara tio minuter, det behövdes inte mer. Men vi gjorde det som en stående grej, hela ettan.

När hon sedan gjorde de bedömningar hon alltid gör i slutet av årskurs 1 – Skolverkets obligatoriska bedömningsunderlag, Ingvar Lundbergs läs- och skrivutveckling och LegiLexi – syntes skillnaden.

– Då kunde jag se att eleverna hade kommit längre generellt som grupp, jämfört med tidigare klasser. Jag tror att rutinen på tio minuter med Kattalo varje dag gjorde väldigt stor skillnad för den gruppen.

Hon är noga med att inte dra för stora växlar på en enskild klass – och kör därför samma upplägg igen med sin nya grupp i höst, för att se om mönstret håller i sig.

– Vi får se om det blir samma resultat. Men det gör ändå att man kan börja tänka att Kattalo har en stor del i det.

Det är inte bara Helens egen bedömning som pekar åt samma håll. En tidigare klass, som redan använt en annan skrivapp i två år, fick själva välja vilket verktyg de ville fortsätta med efter att ha testat Kattalo.

– Så gott som alla valde Kattalo själva. Det betyder att det inte bara är jag som tycker att den är bättre – eleverna blev mer inspirerade av den också. Det var ett väldigt fint betyg.

Helen är inte ensam om att se effekten av en daglig rutin. Clara Wallin på Gotland har byggt in samma tio–femton minuter om dagen i sin förskoleklass, och berättar i ett tidigare kundcase om elever som klättrat rejält i läsförmåga på bara några månader.

Samtalet som inte kräver en vuxen i rummet

Det tydligaste exemplet Helen ger handlar om en elev i trean som tidigare bad om hjälp varje gång något blev rödmarkerat i texten.

– Hon tyckte det var jobbigt när det blev rött. Men i stället för att fråga mig om hjälp började hon titta på ledtrådarna i Kattalos skrivdel och förstod hur de var uppbyggda. Nästa gång hon skrev visste hon: nu ska jag ha en versal, för jag vill inte ha det röda. Vi vuxna hade sagt exakt samma sak till henne, många gånger. Men det blev skillnad när Kattalo sa det.

För Helen är det här kärnan i vad skrivstöd faktiskt ska göra.

Det finns ett samtal i skrivandet som annars bara uppstår om en vuxen sitter bredvid och pratar med eleven om texten. I Kattalo blir det ett samtal ändå, automatiskt.

– Och just då blir eleverna mer självständiga: de upptäcker själva vad som blivit lite tokigt, i stället för att vi pekar ut det.

I en skolform där eleverna annars lätt blir permanent beroende av en vuxen bredvid sig, är den skillnaden större än den låter.

Samma princip gäller när eleverna ska illustrera det de skrivit.

– Man kan välja att rita till sin text, eller lägga in ett foto och rita på det. Men det finns inte tusen val i penslar, färger och storlekar. Som elev fastnar man inte i att bara sitta och rita – man fokuserar på det man ska fokusera på, men får ändå göra något eget av det. Det blir mer motiverande.

Begränsade val i ritverktyget gör att eleverna fokuserar på texten – inte fastnar i penslar och färger. Foto: Helen Larsson.

Breven som inte var tänkta att skrivas

Ett av Helens starkaste minnen från det gångna året handlar om en funktion som aldrig var byggd för det den kom att användas till.

– Jag har använt återkopplingsfunktionen till att skriva som ett brev till eleverna, inte bara ren respons. En elev fick ett sånt brev och satte sig och skrev tillbaka hemma på kvällen, helt spontant.

– Sen berättade hen om det i klassen, och plötsligt ville nästan alla skriva brev till mig. En fredag jag inte var i skolan skrev de brev till mig via Kattalo i stället.

Kattalo läste upp breven för dem när de kom in. Helen svarade i sin tur via återkopplingsfunktionen, och brevväxlingen kunde fortsätta fram och tillbaka.

Det var aldrig tänkt att funktionen skulle användas så. Men det gav dem en skrivglädje jag inte hade planerat – bara för att de fick respons från mig, och Kattalo läste upp den. Det är en sån liten grej som blir stor för dem.

Vägen till en hel skollicens i Jönköping

Att en lärare blir övertygad är sällan hela vägen till att en skola blir det. Helen beskriver processen som ojämn, snarare än självklar. Även för en sådan inspiratör som henne.

– På en skola har man alltid en mix. Några som kommit långt med digitala verktyg testade direkt och gick sen till sitt klassrum och använde det. Andra stannade hellre kvar i den gamla appen, även om de såg fördelarna med Kattalo.

En omständighet gav henne oväntad draghjälp.

– En liten gratis boost fick vi när Apple gjorde en uppdatering som gjorde att ingen längre kunde skriva ut direkt från sina iPads. Då kunde jag säga: inga problem, vi skriver ut via lärarportalen i stället. Plötsligt var fler tvungna att testa den, säger hon och skrattar.

En sådan slump ger fart en gång. Det som fick den att hålla i sig var något annat: att rektorn redan var övertygad, och att Helen själv fanns där för att visa nästa steg.

Svårast var att få med några av kollegorna på mellanstadiet.

– Några tyckte det blev för barnsligt. Men med den nya uppdateringen med mallar blev det annorlunda. Då sa i stort sett alla att det här kan vi faktiskt använda.

Det är också en riktning Kattalo själva jobbar mot. Appen har historiskt varit starkast i de yngre åldrarna, men vi breddar den medvetet mot mellanstadiet, med ett uttryck som fungerar lika bra oavsett ålder.

En annan vändpunkt var TAKK, tecken som stöd.

– Det var en stor förändring för oss på Anpassad att TAKK kom in i appen. Det gör en jättestor skillnad med tillgänglighet och lärande för väldigt många elever, och det gjorde skillnad hos oss också.

Kattalo har stöd för TAKK i appen. Här använder eleven även bänkstödet som finns som utskriftsmaterial i Lärarhandledningen på Lärarportalen. Foto: Helen Larsson.

Genom hela processen har skolledningen stått bakom henne.

– Rektorn har alltid tyckt att det här låter jättebra. Hon har sett fördelarna med appen, så vi har fått behålla vår skollicens år efter år. Det är vi väldigt glada för.

En del av Kattalo-gänget

Helen har också märkt en skillnad hon sällan får frågan om: hur få aktörer som faktiskt bygger för hennes elevgrupp.

– När jag har gått på läromedelsmässor och frågat om det finns något för anpassad grundskola har jag väldigt många gånger fått samma svar: nej, för liten målgrupp.

– Jag tycker det är fint med Kattalo att ni bara sagt, "klart vi ska utveckla för den här gruppen också". Vi är lika många som alla andra små målgrupper i skolan, men vi är en jätteviktig målgrupp att anpassa för.

Hon är också tydlig med att det inte stannar hos hennes egna elever.

– Bara för att en anpassning är tänkt för anpassad grundskola betyder det inte att den är dålig för grundskolan. Tvärt om gynnas alla elever av det stödet Kattalo ger. Det handlar bara om hur snabbt stödet anpassas efter elevens utvecklingskurva.

När vi frågar hur hon själv skulle beskriva sin roll i relation till Kattalo tvekar hon.

– Jag vet inte riktigt vad jag skulle kalla mig. Men jag tycker det är kul att känna mig som en del av Kattalo-gänget.

Helen har inget avtal om att skriva positivt om Kattalo, och det här är inte en betald rekommendation. Hon och Kattalo samarbetar separat kring workshops och utvecklingsprojektet Kattalo för anpassade skolformer – men det hon säger om appen i klassrummet säger hon för att hon själv väljer att göra det.

– Jag har bara gott att säga om Kattalo, så det blir väldigt naturligt för mig. Jag hade aldrig pratat om det på det sättet om jag inte tyckte det.

Vill du se om Kattalo passar på din skola?

Testa gratis i 60 dagar.