top of page

Att lära sig skriva i en tid där texter skapas åt oss – Hur vi tänkt när vi byggt SKRIVA i Kattalo

  • Skribentens bild: Pether Wiklander
    Pether Wiklander
  • 24 mars
  • 4 min läsning

Det här inlägget är en del av Kattalos resa – där vi försöker sätta ord på hur vi tänker, varför vi bygger som vi gör och vilken roll vi tror att Kattalo kan spela i elevers språkutveckling.

Vi befinner oss i en tid där det aldrig varit enklare att generera text.

Med AI kan elever (och vuxna) få färdiga formuleringar på några sekunder.


Men det väcker en viktig fråga:


Vad händer med lärandet om vi hoppar över själva processen att skriva?


För oss är svaret tydligt.

Skrivande är inte bara ett sätt att visa kunskap – det är ett sätt att utveckla den.


Det är i kampen med orden, strukturen och innehållet som språket växer.


Det är där SKRIVA i Kattalo tar sin utgångspunkt.


Skrivande är en process – inte en genväg

I många klassrum blir skrivande lätt en slutprodukt.

En uppgift ska lämnas in. En text ska bli klar.


Men för många elever ligger utmaningen inte i att "bli klar", utan i att förstå:

  • Hur börjar jag?

  • Vad gör jag sen?

  • Hur vet jag att jag är på rätt väg?


I en AI-era blir det ännu mer avgörande att inte bara fokusera på resultatet.

Om vi tar bort processen, tar vi också bort en stor del av lärandet.

SKRIVA är därför byggt för att stötta själva vägen framåt – inte bara slutpunkten.


Scaffolding som grundprincip

En central utgångspunkt i SKRIVA är det som inom pedagogisk forskning ofta beskrivs som scaffolding.

Begreppet handlar om att ge ett tillfälligt stöd som gör det möjligt för eleven att klara något som annars hade varit för svårt – och att detta stöd successivt kan tas bort i takt med att eleven utvecklas.


Forskning inom området (bl.a. inspirerat av Vygotskijs idé om den proximala utvecklingszonen) pekar på vikten av att:

  • Stödet är anpassat till elevens aktuella nivå

  • Stödet inte tar över uppgiften

  • Eleven fortfarande är aktiv i sitt eget lärande


Det här är en balans som är svår att få till i praktiken.

För lite stöd – och eleven fastnar. För mycket stöd – och eleven slutar tänka själv.

SKRIVA är byggt för att försöka ligga precis där emellan.


Ledtrådar istället för färdiga svar

I många digitala verktyg består stödet av rättningar.

Fel markeras. Ibland föreslås ett korrekt svar.

Problemet är att det ofta flyttar fokus från förståelse till korrigering.


I SKRIVA har vi istället valt att arbeta med ledtrådar:

  • De är stegvisa

  • De är frivilliga

  • De syftar till att få eleven att tänka vidare


Målet är inte att eleven ska klicka fram rätt svar.

Målet är att eleven ska komma vidare själv.


Stöd som inte stör

En viktig insikt i utvecklingen har varit att stöd lätt blir störande.

Om hjälp hela tiden "ligger på" riskerar den att bryta elevens fokus och arbetsflöde.


Därför är mycket av stödet i SKRIVA:

  • Aktiverat på elevens initiativ

  • Samlat i ett eget läge

  • Tillgängligt när det behövs – men inte påträngande


Det gör att eleven kan vara i sitt skrivande, och samtidigt veta att hjälp finns nära.


Struktur som avlastar tänkandet

En av de största trösklarna i skrivande är att hålla många saker i huvudet samtidigt.

Innehåll. Struktur. Språk. Stavning.

För att minska den belastningen arbetar vi med att dela upp skrivandet i mindre delar.


Vi tror att tydliga strukturer kan:

  • Sänka tröskeln för att komma igång

  • Göra skrivandet mer överblickbart

  • Hjälpa elever att förstå hur texter byggs upp


Här kommer vi inom kort att ta ytterligare steg – något vi ser mycket fram emot att dela mer om.


Läraren som medskapare

SKRIVA är inte ett verktyg som ersätter undervisning.

Det är ett verktyg som vill förstärka den.


Därför har vi lagt stor vikt vid att läraren ska kunna:

  • Styra uppgifter och ramar

  • Ge instruktioner kopplade till specifika delar

  • Anpassa efter grupp och individ


Det gör att skrivandet kan bli både gemensamt och differentierat.


Ett verktyg för språkutveckling – oavsett språk

Även om språk skiljer sig åt finns det gemensamma principer i hur skrivande utvecklas.

Struktur, meningsbyggnad, ordförråd och texttyper är centrala – både i svenska och engelska.

SKRIVA är därför utformat för att fungera i flera språk och sammanhang.

Det gör det möjligt att arbeta mer sammanhållet med språkutveckling över skoldagen.


Likvärdighet i praktiken

En av de starkaste drivkrafterna bakom SKRIVA är likvärdighet.


I många klassrum finns stöd – men det träffar inte alltid rätt.

  • Elever som kommit långt hittar ofta strategier som fungerar

  • Elever med stora svårigheter får riktade insatser

  • Men däremellan finns en grupp elever som riskerar att tappa fotfästet


Det är ofta här behovet av kontinuerligt, tillgängligt stöd är som störst.


Genom att bygga in stöd i själva verktyget vill vi skapa en grund där fler elever får möjlighet att:

  • Komma igång

  • Hålla i

  • Ta sig vidare


Samtidigt finns alltid läraren där för att förstärka, nyansera och utveckla vidare.


Nära klassrummet – inte bara teorin

Vi inspireras av forskning, men utvecklar alltid i nära dialog med klassrummet.

För oss räcker det inte att något fungerar i teorin – det måste fungera i en verklig undervisningssituation med 25 elever, begränsad tid och många parallella behov.

Därför har vi under året också tagit fram lärarhandledningar kopplade till SKRIVA.


De syftar till att visa:

  • Hur verktyget kan användas i undervisning

  • Hur stöd kan varieras beroende på grupp

  • Hur skrivandet kan kopplas till tydliga didaktiska val


Det är i mötet mellan didaktik och praktik som vi tror att verktyg verkligen gör skillnad.


Avslutande reflektion

I en tid där texter kan genereras på sekunder blir frågan om hur vi lär oss skriva ännu viktigare.

För oss handlar SKRIVA inte om att producera text snabbare.

Det handlar om att ge fler elever möjlighet att utveckla sitt språk – steg för steg.

Och att göra skrivandet till något fler elever faktiskt känner att de kan.


(I kommande inlägg delar vi mer konkret hur vi arbetar vidare med struktur och stöd i skrivandet.)



Texten är en del av serien Kattalos resa, där vi delar reflektioner kring lärande, skolutveckling och hur vi tar ansvar i utvecklingen av digitala verktyg för elever.

bottom of page